ojojoj, min stackars mage. Idag har jag varit hemma. Kom liksom inte iväg. Tänkte åka till akuten, men hon i växeln lät inte som om de skulle kunna åstadkomma något under där, så jag blev hemma. Kändes lugnare så.

Så nu har jag iallafall pluggat massa, och... Jag är nästan klar med det där sketna projektet!! :D Och det känns rätt lyckat, faktiskt! *lycklig tjej*

Min älskade mormor kom förbi alldeles nyss med lite begagnade kläder. Always a pleasure. Så vi snackade lite, peppades lite och hängde lite smått innan hon drog hem igen. She's totally awesome.

Efter att jag nu känner mig nöjd för dagen med mitt projekt tar jag tag i nästa stora uppsats, psykologi. Ger mig själv en banan att snaska på, eftersom min mage tror att den är stuphungrig. *Den har fel.* Tar en kopp te som en läkare i Grekland beordrat mig en gång. Fortsätter skriva psykologiartikel.

Snart blir det sängen, känner jag starkt. Har längtat sen imorse. Önskar att tiden gick fortare, så jag fick bli frisk och kry snabbt igen, men samtidigt att tiden gick långsammare, så jag hann med allt jag ska hinna med utan att stressa...

Detta är ett hoppfullt och glatt inlägg, trots allt gnäll. Bara så alla vet, liksom.

Kram på er, gullisar!