Känner mig som en småbarnsförälder... Min lilla katt blir rastlös omkring klockan 4 på morgonen varje natt, och om inte jag stänger in henne i mitt rum så börjar hon skrika i hallen så att mamma vaknar. Så varje natt somnar hon i min säng och jag stänger dörren ordentligt. Sen vid klockan 4 så vaknar hon och vill leka. På senaste tiden har hon lärt sig en ny grej, eftersom jag sover så tungt och inte vaknar när hon vill leka. Så hon har börjat slå mig i huvudet lite lätt så att jag ska vakna, och när jag vaknar så springer hon iväg och vill ut i huset för att leka kull med mig... Suck!

Och eftersom mamma vaknar om jag släpper ut henne ur rummet så måste jag upp, släppa ut henne och gå med henne ner till garaget så att hon kan få mat och allt och sen leka ensam där.

Klockan 4 på morgonen... Varje natt...

Men det är hon värd, det lilla livet. Nu ligger hon och sover på min axel. Såå söt, det lilla livet. Vi har verkligen en speciell relation, även om hon är en katt. haha

Så nu vet ni det! ;)