Okej, dags att ta upp ett tema som ligger mig ofrivilligt varmt om hjärtat:

STRESS!!

Dagens underrubrik får bli... stresshantering.

Alla har vi olika taktiker, de som vi strävar efter för att upprätthålla vårt inre lugn. De taktikerna är de vi medvetet studerar ut, de som passar vårt liv och de saker vi åtar oss att göra.

Sedan har vi de "naturliga" behov som yttrar sig genom de "anfall" vi får när vi är stressade. Vissa blir totalt golvade och kan inte tänka, vissa blir nervvrak som gråter för allt, vissa blir irriterade och vresiga för allt. Det är de naturliga egenskaperna vi har, som de flesta stänger ute för att fungera bättre praktiskt (åstadkomma mer dvs. stressa mer), som gör motstånd när stressen blir för stor.

Angående taktikerna, så har jag några stycken som jag studerat fram och format genom många, långa stressperioder.

Taktik #1 :  Skriv listor! Genom att skriva så mycket listor som möjligt, med ALLT man kan tänkas behöva komma ihåg, får man lätt överblick och kan se vad som är mest akut. Dessutom slipper man stressa över själva ihågkommandet, och man har då minimerat en av de största stressfaktorerna hos upptagan människor.

Taktik #2 : Städa allt! Genom att ha det fint och städat omkring sig slipper man occupera hjärnan med onödig oreda, så som kläder på golvet och oordning i garderoben. När man städar riktigt fint får man en sån kick, och ett sånt utrymme i hjärnan att man kan göra allt. haha Känns det som.

Taktik #3 : Unna dig! Genom att faktiskt unna dig helt ledig tid, sortera bort allt för en stund och bara sitta med en kopp te och andas, får din kropp en möjlighet att återställa sig. Om du då följt taktik #1 och #2 kan du verkligen unna dig lugn och ro för en stund. Det kommer du behöva rent fysiskt. Kommer kännas som om du sovit 24 och är heelt utvilad. En välförtjänt paus.

Angående hjälparna för de "naturliga" stresssymptomen har jag några (högst personliga) tips som jag tänkte dela med mig av:

Mitt största och mest markanta naturliga stressymptom är att jag blir överomotionell och börjar gråta för minsta lilla som berör mig på djupet. Det kan låta sjukt mesigt, och i början tyckte jag det själv också. Jag blev sjukt irriterad på att jag ksulle bli så ledsen helatiden. "Jag är ju tuff!!" Men faktum är att nu när jag bejakat den sidan av mig själv har jag insett att det är bara ett sätt för min kropp att stå ut med stressen. Efter att jag har gråtit känns allt mycket bättre och klumpen i bröstet är som bortblåst. Fysisk stresshantering, med andra ord.

Sedan har jag ju självklart en släng av de andra "naturliga" stressymptomen också, de jag beskrev kort i början av inlägget. De där hjärnan klumpar ihop sig, man blir okoncentrerad och frustrerad eller där man börjar hata alla i sin närhet och blir irriterad på allt.

Mitt största tips när det kommer till att hantera sina "naturliga" stressymptom är alltså att man ska vara försiktig med sig själv, faktiskt känna efter till viss del, och bejaka sina personlighetsdrag. Känn efter! Vill jag gråta? Gråt! Kan jag inte koncentrera mig? Skapa balans, få överblick över situationen och ta en liten paus. Hatar jag alla jag annars inte hatar? Isolera dig för en stund, ta tid till dig själv. Det FÅR man!

Blev ett låångt inlägg idag, men vad ska man säga? När inspiratinen kommer krypandes måste man väl passa på, right?

Kram på er, gullisar!